Man har ju ingen aning om hur mycket el man gör av med om man inte har någon energimätare och det fick jag bittert erfara när jag fick min elräkning förra månaden och det var ingen rolig historia för det var skyhög och jag vet inte varför för jag tror inte att jag gjorde av med mer el än vanligt men tydligen så måste jag ha gjort det. Nu har jag i alla fall köpt en elmätare så att jag ska ha koll på hur mycket el som jag gör av med i framtiden för det kan ju vara ganska intressant att veta med tanke på att jag försöker dra ner på alla utgifter nu och elräkningen brukar vara ganska hög. Jag ska försöka dra ner lite på elkonsumtionen den här månaden men det känns svårt att avstå från att titta på tv eller sitta framför datorn för det är ju sånt som jag tycker är roligt att göra.

Ett bra bokningssystem ska ju naturligtvis vara så enkel och effektiv och man ska inte behöva undra över hur det funkar och det ska absolut inte vara krångligt eller komplicerat och om det uppstår problem med bokningen så är det ju under all kritik och för det mesta så funkar allt som det ska och de flesta hemsidor har ett snabbt och effektivt bokningssystem men nu är det så att jag har försökt boka biljetter till en konsert hela förmiddagen nu och det verkar helt enkelt inte fungera så jag funderar på att strunta i det helt och hållet och det gör jag nog rätt i för såhär ska det ju inte behöva vara tycker jag. Det kan ju vara bra att spara mina pengar i alla fall tänker jag för det finns ju annat som man kan göra för dom som är minst lika roligt som att gå på konsert och då kanske man slipper kämpa med att boka biljetter också och det känns ju tacksamt.

Vissa saker tycker jag faktiskt att man kan kräva av sin arbetsgivare. Inte vad som helst naturligtvis. Bubbelpool på kontoret och fri sprit på arbetstid är kanske inte helt realistisk i dagens klimat. Men vissa grejer som är tillför personalen och eventuella besökares hälsa kan man faktiskt kräva. Till exempel borde det på varje arbetsplats om denna ska kallas någorlunda seriös finnas en defibrillator på någon lämplig plats. Det tycker jag verkligen, för det är ju faktiskt som så att en hysterisk massa människor drabbas av akuta komplikationer som plötsligt hjärtstopp. De flesta a v dessa människor dör, helt i onödan i många fall eftersom mer än hälften hade varit möjliga att rädda bara en hjärtstartare varit tillgänglig. Så borde det helt enkelt inte få gå till i ett modernt samhälle enligt min mening. Hjärtstartare till alla arbetsplatser nu. Jag fattar knappt att det här inte är en större fråga än vad de är i nuläget.

Jag är torsk, det går inte att komma ifrån. Torsk på bilar alltså och då främst begagnade bilar, för det är nämligen så att jag bara inte klarar av den där stickande doften som finns i alla nytillverkade bilar. Jag klarar bara inte av den, därför tvingas jag konstant att välja ut mina fordon från andrahandsmarknaden trots att jag egentligen skulle vilja ha en ny bil. Det ultimata enligt min mening vore om det gick att få en splitter ny Mercedes att lukta som en rostigt Opel från 1973, då skulle jag vara helt nöjd. Dessvärre verkar det i nuläget som om jag är ensam om att vilja det här. Det verkar vara låg efterfrågenivå på doften (den underbara doften) av rostig och riktigt rejält fukt- och mögelskadad Opel från sjuttiotalet början. Det här är mycket tråkigt enligt min mening och jag hoppas verkligen att utvecklingen kommer vändas till det bättre snart.

En av mina vänner håller på att bygga pool. Själv. På egen hand. Jag fattar inte riktigt hur det går till. Men det är väl för att jag extremt dålig på hantverksarbeten själv. Många gånger har jag önskat att det inte vore så. Det hade varit så skönt att vara en sådan där typ som kan vakna en morgon och bestämma sig för att nu ska jag minsann snickra ihop en båt, eller en altan eller något. Men det är helt enkelt inte jag. En gång försökte jag visserligen. Jag gav mig på att bygga en stationär utegrill till sommarstugan i tegel. Nu gick det visserligen bra i början. Men efter tag måste jag ha räknat fel på cementblandnigen som skulle hålla ihop monumentet. Den rasade nämligen ett par dagar senare när den regnade lite på den. Min uppfattning är att murade saker som väggar, murar, husgrunder och grillar ska tåla lite regn. Mm. Sedan dess har jag inte gett mig på något byggprojekt igen i varje fall.

Jag behöver en ny hobby tror jag. Det känns som att jag bara jobbar, sover, äter och tittar på teve numera. Det har av någon anledning blivit så att jag inte gör så mycket vettigt på fritid, vilket har lett till att den knappt ens känns som fritid, vilket leder till att jag aldrig riktigt är utvilat. Så kan jag inte ha det längre. Mitt sinne börjar allt mer förslöas på grund av bristande stimulans, jag känner verkligen att jag börjar tappa allt mer fokus och energi. Man måste ha en meningsfull fritid och i viss mån förkovra sig, med vad det nu än må vara, för att må helt bra och för att få nog med energi för att klara av vardagens göromål och enskilda svårigheter. Jag funderat ganska mycket den senaste tiden på vad jag skulle kunna tänkas syssla med. Träslöjd eller något annat ABF-aktigt kommer det knappast att bli, inte min stil direkt. Jag har i och för sig alltid drömt om en karriär inom medicin. Nu ser det ut att bli någon sådan men jag kan ju alltid förkovra i ämnet på min fritid. Kanske skulle jag ta och forska lite kring olika botemedel mot exempelvis åldersförändringar i gula fläcken. Det vore intressant, dessutom har jag ett personligt känslomässigt intresse av det då en person i min familj blev blind av svår starr.

Ja, det är något fel på mig och jag vet inte riktigt vad det är. Jag fryser hel tiden exempelvis och så känns det ungefär som att jag har urinvägsinfektion. Nu har jag varit hos min läkare och tagit alla tester och enligt dem så är jag fullt frisk. Inget fel någonstans. Men det kan inte stämma. Jag måste ha någonting. Det är naturligtvis inte så att jag vill ha någon sjukdom men jag vill veta vad det är. Jag är nämligen tämligen säker på att det här inte är et utslag av hypokondri eller det är jag faktiskt bombsäker på. Läskig situation det här faktiskt, jag vet att jag har någonting men inte vad. Jag får nog ta och uppsöka en annan läkare även fast min ordinarie i vanliga fall är ytterst kompetent och trevlig. Men jag måste och få någon slags visshet i det här, jag kan inte gå runt med det här längre. Jag mår faktiskt ganska dåligt.

På det stora hela har jag alltid sett mig själv som en ganska sorglös själ. Jag bekymrar mig inte för särskilt många saker överlag. Visst, jag tänker en del på budgetunderskottet och skatter . Jag tycker inte alls om skatter. En vän till mig till mig är dock ett par snäpp värre, han hatar verkligen skatter. I varje fall de som han tvingas betala. Jag har för mig att han brukar argumentera för en omvänd progressiv skatteskala. Enligt honom vore det bäst ifall att man fick betala mer skatt ju mindre pengar man tjänade för att nå upp till en skattesats på 80-90 procent för den som tjänar mindre än så där 16 000 månaden (gärna ännu mer). Åt andra hållet skulle skatten avta för att för att så småningom försvinna helt och bli negativ för de som tjänar mycket pengar. Till exempel skulle varje tusenlapp över 100 000 kronor i månadslön kunna innebära en procent i negativ skatt. En månadsinkomst på 200 000 skulle det då, mycket rättvist bli 300 000 kronor. Naturligtvis skulle inte de som kommit upp i de nivåerna behöva jobb särskilt mycket. Faktiskt skulle allt kunna delegeras till andra, kanske till arbetslösa praktikanter med negativ inkomst. Tjänar man 300 000 i månaden varav 100 000 är modern rättviseskatt tillför man nämligen så mycket till samhälle och gör så många lyckliga att man egentligen inte behöver göra något. Den samhällsnyttiga och generösa vanan att genomgå en plastikoperation i månaden eller köpa båtar eller låta arbetslösa människor städa ens hus eller våning och att prygla samma arbetslösa när det gjort fel eller bara för att man känner för att utöva lite makt är börda nog. Allt det här anser min djupt altruistiske vän som just nu är i färd med att slipa på ett manifest.

Jag har börjat tappa greppet om verkligheten. Ingenting betyder något längre. Jag vet inte ens om något någonsin har gjort det. Det kan vara vansinne eller så har jag bara just vaknat från en lång dröm och mitt medvetande håller på att gå igenom någon form av omstartsprocess där basala funktioner testas. Jag inte se det på något annat sätt. Det händer ständigt att jag sammanblandar ord (som klimakteriet av någon anledning återkommer jag hela tiden till det ordet), föremål, rena koncept och människor. En människa är i sig inte mer värd en tomat för mig. Jag ser helt enkelt inte skillnad, jag kan ha vetat förut för att sedan glömma bort men troligtvis sår har jag aldrig lärt mig att särskilja dem på ett känslomässigt plan. För mig finns bara den fysisk sanning och även den tvival jag vid vissa tillfällen. Ibland drömmer jag om att skära isär någon för att ta reda på hur det ser ut inuti. Men jag ser inte någon mening att göra något sådant på riktigt även om jag förmodligen är fullt kapabel till det. Sådana videor går så lätt att hitta på nätet att jag redan är uttråkad av iden faktiskt.

Jag skulle behöva öka min fettförbränning något radikalt. Har hört att extensivt kaffedrickande kan öka fettförbränning men jag blir så spattig efter ungefär den tredje koppen. Superjobbigt verkligen det där. Jag i princip hitta på vad som helst när jag är kaffespeedad så den metoden är bara att glömma. Jag har för mig att jag till och med blivit en smula aggressivt när jag fått i mig för stora mängder koffein. Sist jag gjorde det orsakade jag en hel del kalabalik på mitt kontor. Jag tänker inte gå in närmare på vad som nu hände den där gången, men jag kan säga att det inte var roligt för någon som var närvarande den gången. Jag har nu övre gräns för mig själv på max två koppar kaffe om dagen. Jag vågar inte tänka på vad skulle kunna hända ifall jag fick i mig dubbla dosen någon gång. Det kan ju i värsta fall bli mycket värre än förra en gången, en total katastrof alltså.

Jag har funderat mycket kring vad kvalitet inom kultur egentligen består i. Vi kan börja med att titta lite på musik eftersom musiken är det kulturella område jag mest och alltså är bäst lämpad att diskutera. En del vi kan kalla dem relativister säger att folk har olika smak och det inte finns något som är universellt bra allt är individuellt, andra säger att det som flest tycker bra är bäst (majoritetsprincipen) och så finns det som ser att det visst bestämda värden. Det där resonemanget om att det säljer bäst är bäst ger jag inte mycket för. Nä usch jag hoppas alla reklamare får drabbas av elakartade förändringar som orsakar benskörhet. Vissa saker är bra, eller bäst oavsett om det är en tusendels promille av konsumenterna som inser det. Jag tillhör naturligtvis den sista kategorin. Majoriteter är definitivt inte att lita på. Det finns högst verkliga och påtagliga parametrar som avgör ifall något är bra eller dåligt. Inom vissa musikerkretsar har man uppfattningen att teknik är den sådan parameter enligt devisen den som är skickligast på sitt instrument gör bäst musik. Det stämmer naturligtvis inte. Egentligen är svårt att visa på så här bara vad som är bra och vad som är dåligt. Jag tror att ett fåtal människor, de med bra smak, kan avgöra den saken. Nu ska jag inte vara så arrogant som att säga att jag tillhör den gruppen. Eller, jo va fan jag gör ju det. Nu tycker naturligtvis massor av människor likadant fastän det har klart dålig smak och de anser förmodligen samma sak om mig. Må så vara jag vet ju ändå att jag har rätt.