Jag har börjat tappa greppet om verkligheten. Ingenting betyder något längre. Jag vet inte ens om något någonsin har gjort det. Det kan vara vansinne eller så har jag bara just vaknat från en lång dröm och mitt medvetande håller på att gå igenom någon form av omstartsprocess där basala funktioner testas. Jag inte se det på något annat sätt. Det händer ständigt att jag sammanblandar ord (som klimakteriet av någon anledning återkommer jag hela tiden till det ordet), föremål, rena koncept och människor. En människa är i sig inte mer värd en tomat för mig. Jag ser helt enkelt inte skillnad, jag kan ha vetat förut för att sedan glömma bort men troligtvis sår har jag aldrig lärt mig att särskilja dem på ett känslomässigt plan. För mig finns bara den fysisk sanning och även den tvival jag vid vissa tillfällen. Ibland drömmer jag om att skära isär någon för att ta reda på hur det ser ut inuti. Men jag ser inte någon mening att göra något sådant på riktigt även om jag förmodligen är fullt kapabel till det. Sådana videor går så lätt att hitta på nätet att jag redan är uttråkad av iden faktiskt.

Jag skulle behöva öka min fettförbränning något radikalt. Har hört att extensivt kaffedrickande kan öka fettförbränning men jag blir så spattig efter ungefär den tredje koppen. Superjobbigt verkligen det där. Jag i princip hitta på vad som helst när jag är kaffespeedad så den metoden är bara att glömma. Jag har för mig att jag till och med blivit en smula aggressivt när jag fått i mig för stora mängder koffein. Sist jag gjorde det orsakade jag en hel del kalabalik på mitt kontor. Jag tänker inte gå in närmare på vad som nu hände den där gången, men jag kan säga att det inte var roligt för någon som var närvarande den gången. Jag har nu övre gräns för mig själv på max två koppar kaffe om dagen. Jag vågar inte tänka på vad skulle kunna hända ifall jag fick i mig dubbla dosen någon gång. Det kan ju i värsta fall bli mycket värre än förra en gången, en total katastrof alltså.

Jag har funderat mycket kring vad kvalitet inom kultur egentligen består i. Vi kan börja med att titta lite på musik eftersom musiken är det kulturella område jag mest och alltså är bäst lämpad att diskutera. En del vi kan kalla dem relativister säger att folk har olika smak och det inte finns något som är universellt bra allt är individuellt, andra säger att det som flest tycker bra är bäst (majoritetsprincipen) och så finns det som ser att det visst bestämda värden. Det där resonemanget om att det säljer bäst är bäst ger jag inte mycket för. Nä usch jag hoppas alla reklamare får drabbas av elakartade förändringar som orsakar benskörhet. Vissa saker är bra, eller bäst oavsett om det är en tusendels promille av konsumenterna som inser det. Jag tillhör naturligtvis den sista kategorin. Majoriteter är definitivt inte att lita på. Det finns högst verkliga och påtagliga parametrar som avgör ifall något är bra eller dåligt. Inom vissa musikerkretsar har man uppfattningen att teknik är den sådan parameter enligt devisen den som är skickligast på sitt instrument gör bäst musik. Det stämmer naturligtvis inte. Egentligen är svårt att visa på så här bara vad som är bra och vad som är dåligt. Jag tror att ett fåtal människor, de med bra smak, kan avgöra den saken. Nu ska jag inte vara så arrogant som att säga att jag tillhör den gruppen. Eller, jo va fan jag gör ju det. Nu tycker naturligtvis massor av människor likadant fastän det har klart dålig smak och de anser förmodligen samma sak om mig. Må så vara jag vet ju ändå att jag har rätt.